Min första riktiga kärlek hette Niclas. Det finns väl inte så jätte mycket mer att berätta, vi var tillsammans i 3 månader. Och vi hade en massa gemensamma vänner som vi hittade på en massa bus med. Men så en kväll fick jag ett sms, han gjorde slut. Så mycket som tårarna rann nerför kinden den gången har de nog aldrig gjort igen. Men jag minns att min bror kom in till mig och satt och höll om mig i timmar... Nu när jag ser tillbaka på det ler jag bara, vi gick i 7:an han var 1.50 och jag 1.60 vi måste sett riktigt gulliga ut. Men att förlora sin också bästa vän, var skit jobbigt trots att vi va så unga, så idag är vi inte ens vänner de gick inte. Men om vi träffas säger vi väl hej.