här är lite bilder på mig som en liten söt docka, så himla glad för alla fina bilder!! efter ett år från att den sista bilden tagits började alla trakasserier mot mig i skolan.

jag hade väldigt många tjejkompisar, men killarna hatade mig. enligt dem var jag ful, konstig, jag var helt enkelt osynlig. jag kommer ihåg att jag ofta tänkte att jag var väldigt tjock och ful, jag undrade ofta vad som var fel på mig... det som gör mig så himla arg är att när jag nu kollar tillbaka på hur jag såg ut så var jag ju faktiskt en jättesöt liten tjej, helt normal på alla sätt.

det är flera flera år sedan nu, men fortfarande försigår mobbing där ute!! det är det värsta jag vet, för allt handlar bara om osäkerhet. för några år sedan kände jag att jag ville kämpa upp till toppen, visa dem att jag kan också, jag är också bra. men tiden gick och jag insåg att jag slösat nog med tid på ingenting, de personerna är för mig ingenting. trots att orden har rispats in i min hjärna att jag inte är lika bra som alla andra, så kommer jag aldrig tillåta att någon trycker ner mig igen.

så glad att jag har så fina människor runt omkring mig, som inte vill en något ont. men jag önskar bara att alla fick ha det så...

& kom ihåg, bedöm aldrig någon innan du gått tio mil i dennes skor