Jag heter Moa Svensson och Linnea i mellannamn. Pappa bestämde Moa och Mamma valde Linnea, egentligen ville mamma att jag skulle heta Agnes Cecilia vilket pappa inte tyckte om. Och tro mig de har jag skällt mycket på pappa för när jag mindre, för vem vill inte heta Agnes Cecilia.

Jag är 16 år och bor i en villa med min två föräldrar Bertil och Lena samt min storebror Anton. Sen bor min egna lilla katt Vilma här också. Jag har två till syskon, jag tänker dem som mina riktiga men vi har endast samma mamma, den ena heter Elias och den andra Elenore, båda är de över 30. Elias bor nära mig men de gör däremot inte Elenore, vilker har varit väldigt svårt eftersom hon är en stor förebild för mig, och vi passar som två pussel bitar. Sen har jag en pojkvän också som heter Johan, han har inte funnits i mitt liv så länge så allt är väldigt nytt och jag är helt galet nyförälskad.
Jag har många kusiner, 13 stycken. Vissa står jag nära och andra inte, de är väl av den anledningen att vi är dåliga på att ta tag i att träffas.
Jag har bara flyttat en gång i mitt liv, och den flytten var från landet till stan.

Som person är jag nog väldigt glad när jag har goa människor runt omkring mig. Jag älskar att ta mig an äventyr, alltså riktiga utmaningar, som att bestiga kebne kaise. Men däremot har jag ibland för höga krav på mig, som resulterar i att jag struntar i allt för att jag helt enkelt inte orkar i vissa fall, ett exempel som fått lida är skolan. Och min sämsta sida är att jag är expert på att skjuta saker framför mig.
Och ibland blir jag arg på mig själv för att jag tänker för mycket på hur man ska se ut, att jag inte har insett än att alla duger precis som dem är. De finns så många andra viktiga saker istället för utsidan på en människa, jag längtar tills den dag jag inser de på riktigt.
När alla fyllde 15 och drog ut och började dricka och festa var jag den som satt hemma med mina vänner och bara mös framför en film eller bara tog de lugnt, vilket jag är glad för.
På fritiden umgås jag med vänner, tränar, umgås med johan och min familj. Att kika på töntiga program som ensam mamma söker, att foto, att sjunga, shoppa gillar jag också. 

Jag tycker att de är bäst att ha få riktigt nära vänner än en massa vänner som man känner lite halvt, men på senaste tiden har det varit svårt för de har kommit in så himla många bra människor att tiden inte räcker till för dem alla.

Jag går på John Bauer Gymnasiet i Västerås och stormtrivs med linjen som jag läser - ENTREPRENÖR. Min dröm är att bli mäklare och det är något som jag inte tvekar en sekund på att uppfylla.

Jag tror att meningen med livet är att vara lycklig.

jag tror inte jag inbillar mig, utan de är nog sanningen att jag bara skriver om hur trött jag är på att plugga och hur kär jag är. därför tänkte jag göra bloggen lite roligare med utmaningen nedanför, here we go...

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Tiden rullade på, dag ut och dag in. Den ville inte stoppas, inte ville jag heller att det skulle ske. Det blev kallare, den årstid som oftast lyckas få mig på dåligt humör hade kommit hit igen. Men jag såg till att välja de saker som var bra för mig. De som gjorde mig glad, som fick mig att känna mig värdefull och älskad. Men framförallt, lycklig. Men som en varm sommarvind kom något nytt in i mitt liv i samma stund som jag lunkade på i min vanliga lunk. Något varmt och stort som fyllde ett tomrum i min kropp, ett hål som tiden hade lyckats trollat bort från mitt minne visade sig nu existera. Några gånger hade ett lyckobrus susat runt där, men var nuförtiden som bortblåst.
Men nu knackade det just på den dörren igen och jag var beredd att öppna. Jag visste om att ett litet felsteg, skulle få dörren att panga igen rakt på mig och det skulle svida. Men det var så länge sen jag hade känt mig såhär pass levande, så jag var beredd, beredd på att chansa. Och under mina korta barnaår hade jag på minnet lagt att det faktiskt stämde, jag skulle endast få leva ett liv i en och samma kropp, ett liv. Så jag ville stå upp för det och leva för stunden.

Vart var vi sen? Allt trallade på som i en lyckad kärleksfilm… Men bom! Dörren slogs nästan igen, men stannade precis innan dörren låste sig med låset. Precis som att en mus hunnit emellan och fastnat.

Där är vi nu, när snön börjat falla på gator och torg. Här står jag igen, utan dig, utan en ny vän, en kärlek. Livet fortsätter precis som innan, men det kanske svider lite mer nu om natten när den där tomma platsen visar sig på riktigt framför mina ögon. Den plats som du aldrig fick fylla upp.
Men det slår mig, kanske var det bäst såhär. Jag vet inte, men jag orkar inte fundera vidare. Jag fortsätter gå.

tjejen bredvid mig på bilderna heter Therese och det var hon och jag som sprang runt där på dagis med ett halvt hjärta runt varsin hals och på halvorna var det ingraverat Bästa Vänner. Vi har så otroligt många minnen och vi vet precis hur vi fungerar, livet har varit så otroligt orättvist och grymt mot Therese, men att sitta och lyssna på henne förstår man hur stark hon är. Hon är grym och hon är värd att få dem bästa dagarna som går att hitta i hennes restarande år av hennes liv.